Archive for the ‘Recension’ Category

N Stor Stark

12 januari 2012

På ett par Systembolag i Uppsala har beställningssortimentsölen N Stor Stark börjat saluföras sen i november. Detta eftersom den tillfälligtvis bryggs hos Gamla Slottskällans Bryggeri och då får säljas i de tre närmaste Systembolagetbutikerna. Det hände sig inte bättre än att en flaska slank ner i min varukorg en dag. I alla fall måste ju ett test göras även om namnet inte bådar om alltför gott och stilen (ljus lager) inte tillhör den absoluta toppen på min lista. Nåväl 12 kr plus 0,90 kr i pant kan det kanske vara värt för att i vart fall få ett nytt ölkryss.

N Stor Stark, 5.0 %: Färg finns nästan inte alls ser det ut som när man häller upp men när drycken väl hamnar i glaset finns där en extremt N Stor Starkblekgul helt klar dryck. Ganska lågintensiv snäll ljusgul ton helt enkelt. Ett vilt lätt fräsande skum högt skum byggs snabbt upp direkt vid upphällning men det försvinner fortare än man hinner blinka och lämnar ett skumrestfritt glas och en nästan helt skumfri ölyta.

Doften är snäll och bjuder inte på några överraskningar. Lätt brödig, spannmålsorienterad arom och om man kämpar lite även med vaga inslag av något som går åt citrushållet. Man skulle kunna säga att det känns som en mild inte alltför doftkittlande lageröl. Inget utmärkande med andra ord.

Smaken bjuder inte på någon käftsmäll direkt. En okej friskhet men ack så tunn och lätt. Lätta spannmålsinslag på den lite mineralvattenaktiga bakgrunden. Jag associerar vilt till blötlagd formfranska. Det finns inte mycket till beska varken i början eller slutet. Smaken går helt i linje med övriga intryck; inget speciellt att imponeras av annat än att de lyckats göra något som är så outmärkande.

En öl som är precis vad den utger sig för att vara helt enkelt, en stor lättdrucken ljus lagerstarköl. På så sätt har de ju lyckats okej men för mig är det precis sådan öl som jag inte vill ha när man beställer/köper en öl det vill säga en stor stark. En enligt mitt tycke trist intetsägande öl som det rent av tar emot att dricka. Betyg: 1+

Nu när man ändå tar upp N Stor Stark kan det ju vara på sin plats att nämna lite mer om företaget. Jag kom ihåg att jag kollade upp det lite första gången jag hörde talas om ölen men jag fick aldrig någon riktig klarhet i vad det handlade om. Mikrobryggeri? Fanns det något bryggeri överhuvudtaget? Vem brygger? Var brygger man? Varför? Informationen på hemsidan har varit ganska sparsmakad och har mest handlat om idéer och finansiering men har dock så smått fyllts på med lite utökad information. Det har inte direkt kännts som om det varit någon dedikerad ölfantast bakom projektet utan mer ekonomiskt drivna entreprenörer. Med utgångspunkt från min generellt något pessimistiska syn på saker och ting kändes projektet från början lite väl optimistiskt och jag tycker även personligen att det är trist att satsa så mycket på något så tråkigt som stor stark. Farhågorna och motiven blev än osäkrare för mig när jag lästa om projektet i två artiklar i Affärsvärlden (1 & 2). I och för sig ska man inte tro allt man läser (från båda sidor bör nog tilläggas). Just nu verkar det dock som om företaget rullar på och säljer en del öl så vem vet kanske får vi en ny ljus lagerölsaktör på marknaden.

Stillwater Artisanal Ales Autumnal

04 april 2011

Jag passerade i fredags förbi O’Connor’s efter jobbet för att konfirmera lite detaljer kring den stundande stora påskölsprovningen med Ölsällskapet Gambrinus. Jag hade inte tänkt att ta någon öl överhuvudtaget men så blev det ju inte. Jag blev hängande en stund i den inre baren och inte helt oväntat hamnade jag snart i öldiskussioner med en trevlig grupp goda öldrickare. Efter en stund och ett par öl dök det upp en flaska på bardisken från det unga amerikanska bryggeriet Stillwater Artisan Ales. Ett bryggeri som rankas som nummer två i RateBeers ”Top New Brewers In The World 2011”. Bryggeriet har sin bas i Baltimore, USA och drivs av bryggmästaren Brian ‘Stillwater’ Strumke. Han har under Stillwater Artisan Ales bryggt öl sen i slutet av 2009 under denna devis:

”The goal of Stillwater Artisanal is living art. Although packaged within a medium often overlooked for its artistic merits, our desire is to offer something new and intriguing. We present more than just a fine crafted beverage, rather an occasion that evokes an emotion and inspires contemplation. For art is not a sum of actions but rather an approach to life. We draw our inspiration from the world around us, whether that be a season, location, or even humanity itself. Our intent is to encapsulate this muse exhibiting an artistic rendition to the best of our abilities.”

Till Sverige och O’Connor’s har det nu via Brill & Co hittat hit alla fyra öl ur bryggeriets Stateside Serie och flaskan som dök upp i fredags var deras Autumnal, 7.2%. En i mångt och mycket tyskinfluerad öl men gjord med en belgisk jästtyp.

Stillwater Artisanal Ales: Autumnal 7.2%

Till utseendet är ölen dimmig med en färg gående åt ljust brunorange. Skummet är mediumstort och aningen biegetonat.

Doften ganska lätt fruktig med hintar åt mynta och mull. Den är inte speciellt intensiv men ger ändå ett maltigt ganska friskt intryck.

Stillwater Autumnal på OCSmaken känns maltig nästan åt karamellig med en ganska lätt fruktighet. Jag kan även tycka mig känna något som jag kopplar till lätt tilltygade svartvinbärsblad. Det dyker även upp associationer till fuktig källare. En viss lite läskande belgisk syrlighet kan jag tycka mig känna i denna i övrigt väldigt tyskt smakande amerikan. Snäll beska och en inte alltför lång och stor eftersmak.

Jag hade nog lite större förväntingar på en öl i en så snygg förpackning och i den lite högre prisklassen. Ok, det är ingen dålig öl men lite för trist tysk för min smak. Betyg: 3

Hermitage Hoptopia

03 april 2011

Innan torsdagens Gambrinusölprovning drog igång hade sällskapets styrelse en kort träff och helt oseedat hade styrelseledamot Björn med sig lite smalare amerikansk öl som han fått tag i via en vän och som han tyckte vi borde smaka. Det var bara tacka ödmjukt och sticka fram ett glas. Ölet som öppnades till mötet blev Hoptopia Double IPA, 8% från Hermitage Brewing Company.

Först en kort historia om bryggeriet. Hermitage Brewing Company är ett bryggeri som är knutet till bryggeripuben Tied House Brewing som ligger i Mountain View en bit utanför San Jose, Kalifornien. Enligt historien lär Tied House Brewing haft två bryggeripubar men på grund av den kraftiga nedgången i ekonomin för ett par år sedan blev de tvungna att göra sig av med ena stället för att inte gå under helt. Med bryggeriutrustningen från den igenbommade puben startades Hermitage Brewing Co för att bland annat producera flaskölsvarianter av Tied House Brewings öl. På Hermitage Brewing blev det vid sidan om att producera Tied House öl alltså möjligt att få lite friare tyglar än vad som funnits tidigare på de renodlade bryggeripubarna. Större möjlighet för kreativitet och mer experimenterande med andra ord. Förresten verkar det numera även finnas möjlighet att brygga en öl där själv om man skulle vilja och har den rätta ekonomin. Nåväl, vid sidan om flaskvarianterna på Tied House-ölen kunde de börja göra ett par öl under det egna nya namnet. Bland annat gör de tre ”dubbel”-öl inom vad de kallat för ”-topia”-serien. Det var alltså en av dessa öl som nu hittat till oss.

Hermitage Hoptopia Double IPAHermitage Hoptopia Double IPA: Färgen lätt disig i matt rödorange. Skummet gulvitt ganska tunnt och småbubbligt och rätt snabbt förgånget.

Doften humlig med citrus, tropisk frukt och en del tallbarr men även med en lite underlig ton av rökighet som från lätt rökta charkuterier.

Smaken smått egen med först en lite sötfruktig ton som övergår i kåda, tallbar, citrusbeska och tillslut fyller munnen med någon typ av rökighet som av bränd skosula och djungelolja. Kroppen ganska fyllig och efterbeskan stannar till tillräckligt länge för att noteras. Vet inte riktigt om jag tycker om det eller inte. Hur som helst intressant att ha smakat. Känns nog vid lite mer eftertanke lite för obalanserad för ett högre betyg. Betyg: 3

Till sist tack igen till Björn som delade med sig!

Billig fylla?

02 april 2011

Det har ju inte varit utan att man har undrat en del om Spendrups nya satsning Brutal Brewing de senaste dagarna. Som jag nämnde i inlägget om de nya produkterna hos Systembolaget har ölen Cheap Thrills redan skapat en viss debatt hos ölbloggare sen pressmeddelandet om ölet kom. Verkar ju även som den kommer att fortsätta då ölbloggare lite här och var kastar sig över denna nya spännande produkt. Så för att hänga med i debatten och veta vad man pratar om tänkte jag att jag också skulle ta och prova denna nya brutala produkt.

Brutal Brewing Cheap ThrillsCheap Thrills, 4.6%: Färgen kristallklar ljusare gyllene med rikligt med små likstora kolsyrebubblor som bygger på ett rejält högt och benvitt skum som dock lägger sig på centimeternivån hyfsat snabbt men lämnar efter sig rikligt med halvtrasiga skumgardiner på insidan av glaset.

Doften inte speciellt kraftfull och innehåller mest malt, ljus limpa och någon svårgreppbar metalliskhet. Jag tycker mig även känna ett subtilt inslag av aprikosmarmelad.

Smaken brödig, aningens aprikosfruktig och metallisk med en ganska enehanda men tydlig lite sträv beska i eftersmaken som stannar kvar förvånansvärt länge. Kolsyran känns väl närvarande. Kroppen inte mycket att tala om. Lättdrucken rätt platt onyanserad i smaken men säkert en riktigt snabb törstsläckare och mängdöl för den som varken har ekonomi eller har börjat bredda sin ölhorisont förbi den tyvärr så klassiska internationella lagerölen. Betyg: 2

Brutal Brewing Cheap Thrills - burktexten

Förresten varför skriver man på engelska på burken när den endast är avsedd för den svenska marknaden plus att jag likt Dempa hajade till rejält på deras slogan: ”Cheap Thrills – good beer for good people”. Känns ju inte helt olikt Flying Dog Brewery’s Hunter S Thompson-citat: Good People Drink Good Beer (vilket förresten USA-bryggeriet var tvungna att ta bort för att kunna lanseras i Sverige!).

Jenlain Blonde

28 mars 2011

Måndag och en ny ölvecka ligger så gott som oskriven framför en. Ikväll är det en mininyhetsölprovning på g hos bror och imorgon lutar det mot den sedvanliga tisdagspuben på O’Connor’s och på torsdag är det dags för mars månads andra ölprovning med Ölsällskapet Gambrinus.

Nåväl åter till idag som börjar lite väl tidigt för min smak men vad gör man inte för att förkovra sig i dryckernas värld. Som ett litet mellanspel till alla nyheter och annat aktuellt tänkte jag skriva lite om när jag testade en av de för nästan exakt ett år sedan då nya burkölsnyheterna i Systembolagets ordinare sortiment. Det som gör att denna öl i alla fall är lite relevant idag är att den på fredag inte längre kommer finnas kvar i basutbudet hos Systembolaget och därmed troligtvis försvinna från många butiker.

Nåväl ölen är något så ovanligt som en fransk burköl och kommer från Brasserie Duyck. Namnet på ölet är Jenlain Blonde och för den svenska marknaden ligger ölet av någon anledning på 5.9% ABV i stället för 7.5% som är det ursprungliga för denna öl. Jenlain är förresten namnet på byn där det familjeägda bryggeriet ligger.

Färgen är klar, gul och har en fin lyster. Rikligt vitt skum på ett par centimeter som byggs på av det Jenlain Blondefriskt kolsyrebubblande underliggande ölet. Efter en stund lägger sig skumkronan så sakteliga med en hel del rester hängandes kvar utmed glaset.

Doften är förvånansvärt stor men ganska enkelspårig mot klassisk lagerarom av typen malt, ljust bröd men det finns en uns av vete, honung och våt jord.

Smaken är väldigt snäll. Där finns en hel del bröd, malt och lite honung men inte mycket till beska. Ölet slinker ner väldigt lätt och lämnar inga större spår efter sig i form av någon smarrig eftersmak. Ett väldigt lättdrucket friskt öl med ett ok utseende och doft men tunn kropp och enkel smakpalett. Betyg: 2+

Inget öl som den stora massan kommer att sakna skulle jag tro men lite trist eftersom med den försvinner en liten liten bit av den europeiska ölbredden hos Systembolaget.

Bons Vœux

27 mars 2011

Jag var för ett tag sen hemma hos mina föräldrar på visit och när jag skulle leta fram något att dricka råkade jag på två flaskor av en öl som jag hade glömt bort stod i deras skafferi och samlade damm. Ölen köptes nog in strax efter att den släpptes på Systembolaget den 2:a februari 2009. Ett ganska bra tag sen med andra ord men det gör inte så mycket eftersom ölen enligt bryggeriet håller minst till år 2013. I och för sig kanske den har stått aningen varmt där i skåpet. Nåväl vi bestämde oss för att prova en flaska.

Ölet är som framgår av inläggsrubriken Bons Vœux, 9.5% från det mycket trevliga belgiska familjeägda bryggeriet Brasserie Dupont. Bryggeriet har en över 150-årig historia (familjen Dupont äger verksamheten sen 1920) och de har en ganska liten produktion och brygger  inte heller speciellt många olika sorter. På den svenska marknaden är bryggeriet högaktuellt nu eftersom Systembolaget kommande fredag den 1 april tar  in en av deras riktigt klassiska öl Saison Dupont, 6.5% i det ordinarie sortimentet. Just det saison-ölet är förresten i grunden samma öl som bryggeriet en gång i tiden startade upp hela verksamheten med genom att brygga år 1844.

Tillbaka till Bons Vœux som började bryggas år 1970 för att då ges som nyårspresent till deras bästa kunder men allteftersom populäriteten växte har ölet även börjat säljas kommersiellt.

När jag öppnar upp ölet märker jag att det är ett riktigt kraftigt tryck i korken vilket skulle kunna tyda på att den stått lite för varmt.

Brasserie Dupont Bons VœuxFärgen är klart gyllene så länge man undviker den sedimenterade jästen. Om man även slår i en liten svätt av bottensatsen blir ölen inte helt förvånande annorlunda till utseende med stor grumlighet orsakade av de många och stora partiklarna som då simmar runt. Ett litet vitt skum ligger som ett lätt lock på toppen.

Doften är lätt fruktig med tydliga inslag av belgojäst och vaga halmtoner där finns även något som jag associerar till en rå jordkällare.

Smaken är maltig, söt med en rund behaglig beska och ölet ger en värmande kanske lite lätt spritig känsla. Kroppen känns snäll och väl avvägd. Ett helt ok öl med bra balans men som inte sticker ut på något sätt och känns aningen medelmåttigt. Svårt att säga om hur mycket den något varma lagringen har påverkat ölet. Betyg: 3+

Mikkelller Hop Bomb Challenge 2010

26 mars 2011

I stället för ett till Tysklandsinlägg blir det idag en liten text om vinnarölen av 2010 års Hop Bomb Challenge. För er som inte är bekanta med denna tävling och inte gillar att klicka till sig info via länkar kan sägas att det är en bryggeritävling öppen för alla både amatörer och proffs. Kravet är att du ska brygga en humlestinn öl och skicka in minst fyra flaskor. Tävlingen annordnas av danska fantombryggeriet Mikkeller och vinnaren utses efter gediget juryarbete på Copenhagen Beer Festival.

Så 2010 års vinnande bryggd skapades av Søren Davids som vann för att han inte hade ”brygget den mest humlede øl, men fordi han havde brygget den mest velhumlede øl”. Ölen har sedan dess gjorts i större skala tillsammans med Mikkeller och har nu i veckan hittat till Uppsalas mest välsorterade ölpub O’Connor’s. Såg genom deras facebooksida att de hade kopplat på ett fat så det var helt enkelt bara att bege sig dit för att testa denna danska humlebombsvinnare.

Mikkeller Hop Bomb Challenge 2010Mikkeller Hop Bomb Challenge 2010, 6 %: Ölen är rejält disig och ogenomtränglig. Ser lite ut som nygjord ofiltrerad äppelmust. Skummet är stort och ljusbrunbeiget.

Doften är stor och humlig med beska citrusfrukter, kåda och inslag av nyfälld tall.

Som ett av de första smakupplevelserna känns de små fina kolsyrebubblorna lätt kittlande runt tungan. Smaken breder ut sig och är frisk, syrlig och med riktigt fin balans med den vad jag tycker grapefruktiga humlen. Ölen ger även en stram upplevelse och trots grapefruktvibbarna känns den inte alls speciellt fruktig. Bra kropp. Betyg: 4

Förresten ni som är intresserade kan ju alltid skicka in er humlebombsöl till:

Amager Bryghus
Fuglebækvej 2C, kld.
2770 Kastrup

De vill ha fyra flaskor av din brygd senast den 20 maj för att du ska vara med och tävla i Hop Bomb Challenge 2011. Vinnarna presenteras som brukligt på Copenhagen Beer Festival.

Brutal Bulldog

25 mars 2011

Igår var jag ner till Stockholm på en utbildningsdag förlagd på konferensavdelningen hos Elite Palace Hotel. Efter en hel dags lärande kände man sig lite ölsugen så vi var några som bestämde oss för att titta in till symbiontpuben The Bishops Arms på S:t Eriksgatan 115. Kanske inte det mest kända vattenhålet av kedjans Stockholmspubar men de har satsat hårt den senaste tiden och har numera fått till en schyst liten pub med ett helt ok utbud av fat och flasköl. Den största anledningen för mig att ta en öl där igår var nog den nästan helt exklusiva (ett fat gick till systerpuben på Folkungagatan) specialsammarbetsölen med Gotlands Bryggeri.

Ölen jag syftar på bryggdes gemensamt av restaurangchefen Cecilia Andersson från The Bishops Arms, S:t Eriksgatan och bryggaren Magnus Tedenmyr på Gotlands Bryggeri. Gotlands Bryggeri Brutal Bulldog Double IPANamnet på skapelsen blev Brutal Bulldog Double IPA, en kraftigt humlad brygd på 8.4%. Humlesorten som till största del använts är den australiensiska Galaxy.

För att få sig ett glas med 35 cl av denna ganska exotiska brygd behöver man betala 75 kr.

Hur var så drycken?

Färgen klar till något disig och går i blekt koppar nästan åt det ekbruna med ett benvitt halvcentimetersskum.

Doften söt, smygande blommig, maltig och lite eldig.

Smaken aningen sötmaltig i första sippen nästan lite åt en barley wine. Bra beska som inte är tokstark men väl närvarande och växer alltefter ölen blir lite varmare. Visst känns alkoholstyrkan en aning vilken får mig av någon anledning att tänka på konjak. I eftersmaken sitter humlebeskan kvar bra i form av grapefrukt/apelsinskal. En bra smakrik svensk dubbel-IPA om än något spretig och svårgreppbar. Betyg: 3+/4-

Warsteiner utan alkohol

22 mars 2011

Tillbaka från solrik fjällsemester i KGBs hemtrakter bar det av mot Tyskland och München för öl och musik. Jag tänkte få ner lite om ölupplevelserna i Bayern här och börjar från början med resans första kontakt med maltdryck.

För ett par dagar sen satt jag alltså nersjunken i en flygstol när en ur den smått överpiffiga och sprudlande flygpersonalstyrkan passerade förbi och undrade om de kunde få bjuda på någon spännande dryck. Inte helt oväntat föll mitt önskemål på öl. Visst, utbudet brukar inte vara det bästa men lite väl oväntat fick jag till svar att ölen tyvärr var slut men om jag fortfarande ville ha ”typ känslan av öl” hade de fortfarande kvar en sista flaska alkoholfri öl som hon kunde hämta åt mig. De flesta tyska bryggerier har ju någon typ av lättare öl i sin produktlinje så varför inte passa på och prova. Jag har ju tidigare testat igenom ett par lättare tyskar (ex Jever Fun och Clausthaler Classic) på hemmaplan. Med lättare menar jag alltså i detta fall alkoholfritt (alkoholfrei). Då flygplansstolen jag satt i befann sig på ett Lufthansaplan var ölen av typen Warsteiner och närmare bestämt deras 0.0 %-iga alkoholfria öl (som går i blått på etiketten, vilket verkar vara den färgkod som generellt gäller för alkoholfri öl hos många tyska bryggerier).

Warsteiner AlkoholfreiFärgen på ölet är blekt gyllene och utseendet kristallklart med ett ganska högt vitt skum.

Doften är ganska intensiv med främst vad som nästan känns som stamvört (ojäst öl). Mycket malt och ganska sötaktig med andra ord.

Smaken känns även den väldigt maltig och sockersötmen men ändå tunn. Ger en fadd känsla och påminner mer om det blivande ölet innan man tillsätter jästen. Skulle inte förvåna mig om man har filtrerat bort jästen mycket tidigt för att på så viss förhindra att alkohol bildas. Hur som helst tycker jag inte att flygvärdinnan var helt rätt ute när hon tyckte att jag borde ta denna öl för att i alla fall känna doft och känsla av tysk öl. Betyg: 2-

Trots den inte helt klockrena ölstarten på Tysklandsturen kändes det bra att börja med en inte alltför kul öl får då växer ju tron på en bättre fortsättning.

Falcon Ekologisk Special Brew

20 mars 2010

Dagens öl blir en i raden av de allt fler ekologiska ölen som saluförs hos Systembolaget. Ölen i fråga heter Falcon Ekologisk Special Brew, 5.7% och kommer från ett av Sveriges allra största ölmärken: Falcon som i sin tur ägs av Carlsberg sedan 1996.

Falcon Ekologisk Special BrewFärgen är klar, enkelt blekgul med ett stort luftigt vitt skum som försvinner hyfsat fort utan större spår.

Doften är ljust brödig, maltig med lite diskvattenvibbar.

Smaken är maltig, brödig, vagt alkoholig med en ok lätt beska. Inga direkta nyanser och en ganska tunn kropp. En öl som inte sticker ut någonstans och helt enkelt bara är en i mängden av de lättdruckna klassiska svenska lagerölen men med en bättre bismak/känsla i form av att den är KRAV-märkt. Betyg: 3-